Trötthet

Jag är så hiskeligt trött, trött i kroppen, trött i huvudet, trött i själen. Jag får inte vara trött, måste vara koncentrerad i skolan, måste klara tentan, måste fokusera, måste plugga, måste skriva arbetet.

Många måsten.. sedan är jag duktig på att ställa en hel del måsten på mig själv. Fick i läxa att vara lite snäll mot mig själv. Säga något som jag gjort bra under dagen som jag ska försöka ta till mig. Även det känns tröttsamt att behöva göra.

Känner mig ganska sådär, som en tömd ballong. Det vara länge sedan den var helt fylld, mjuk och spänstig, färgglad också. I snart 2 års tid så har jag inte känt att det där ballongen blivit sådär fylld som den än gång var. Nästan men inte helt.. hur fasiken ska man hitta tillbaka till den fyllda ballongen? Åhh.. det där är också en undermedveten stress och press jag ställer på mig själv. Var glad, var lycklig! Gör det bara!... men hur då? Det krävs så mycket energi och den är bortblåst!

Jävla evighetstrassel.. runt runt.

Pratade just lite med min faster Chrisse, saknar dom så! Men är glad att farmor fått mitt vykort.

Sedan saknar jag min pappa. Det är så tomt, när man kommer hem från skolan och han inte är där.. Som faster Chrisse sa. Jag har alltid varit pappas flicka. Kanske inte så konstigt att flickan känner sig lite vilsen nu utan sin pappa? Saknar dig!

Här kan jag bjuda på lite höstiga bilder från en härlig tid i Stockholm