I ensamhetens tysta vrå..

Då förs tankarna till dig lite extra. Du kommer nära. Alla minnen blossar upp och spelas upp för mig igen och igen. Min stora trygga famn där jag alltid kunde landa blir påtaglig att den inte finns längre. Jag vet att du är med mig, du vakar över mig. Men jag saknar dig pappa. Saknar dig varje dag. I tysta lugna stunder som denna gör sorgen över att jag inte kan prata med dig, kramas med dig och skratta med dig så mycket mer påtaglig. Jag må vara "vuxen" nu. Men jag kommer alltid vara din dotter, som hade behövt sin pappa vid min sida lite längre..

Älskar och saknar dig, min fina fina pappa Wicce! <3

// Din dotter Therese.. för alltid!