500m sädesledare ryms i lilla Scrotum!

Hur sjukt är inte det? Hur fasiken kan 500m sädesledare rymmas i den där säcken som kallas pung? Ibland blir jag mörkrädd. Typ som rymden. Den kan jag inte tänka på för länge. För man kan som inte förstå att det inte finns något slut. Jag blir galen så jag lägger ner. På samma sätt med kroppen och hur människan fungerar, det är sjukt. Så jag blir mörkrädd. Vi människor borde få nobellpris. För vi är så komplicerade men ändå funkar lixom allt och det behövs egentligen så lite för att allt ska fucka upp. Men det gör ju inte det. Ibland kan jag förstå att man inte förstår allting hur vi fungerar, tänker och gör. Vi är ju så satans komplicerad!

Igår tänkte jag på pappa och ibland känner jag det så tydligt i magen. Precis under solarplexus. Det fladdrar till. Som vågor av elektriska strömmar. Jag känner runt om mig att han är borta men just där i magen så känns det. Det gör inte ont men det kommer som i vågor, stötar, saknad. Då sa Christoffer något fint, det sägs att själen sitter där. Så jag tror att pappa är där, en del av min själ och fladdrar till då jag tänker på honom för att påminna mig om att han är med mig. Överallt. Hela tiden. Jag behöver inte vara rädd. Behöver inte vara ensam. Aldrig mer.. för han är alltid med mig. Nu gillar jag fladdret och blir lugn och trygg

Ska bjuda på några bilder från nyår tänkte jag som avslutning. Värme och kärlek till mina fina fina rara underbara vänner. Tack för ni förgyllde mitt nyår och jag får vandra in i det nya, lite bättre året med er vid min sida!

HEJA 2012!